Imorgon skall jag, för andra gången på två veckor, hämta två barn, syskon, från förskolan där jag har arbetat nyligen. En av dom har aspergers syndrom. Även när han blir frustrerad och inte vet vad han ska ta sig till med sitt känslosvall och mest bara skriker och är arg, så är han fortfarande ljuvlig.
Varför?
För att hans känslor är så ärliga, avskalade och utan underliggande avsikter. Han är helt enkelt en vänlig och väldigt smart själ som kommer att gå väldigt långt.
Och honom får jag äran att samtala med flera gånger under terminens gång.
Dom säger att dom är lyckligt lottade som har mig där.
Jag säger att jag är lyckligt lottad att få samtala med en sån smart pojke.
No comments:
Post a Comment