"Don't write us off just yet", så sade han i Youtube-klippet jag snubblade förbi i en sökning efter en ganska känd film om aspergers och kärlek. Då hittade jag en mans videoblogg där han läst inlägg från irriterade damer som inte förstår hur man kan leva med en karl med aspergers. De klagade över att det, enligt dom, inte räckte med att karln hade ett stort hjärta, utan han gjorde inte tillräckligt känslomässigt för sin dam. Videobloggen var, i sin lugna, sansade tappning, ett försök att förklara aspergers och känslor och att kanske på ett sätt försvara sig.
Jag vet inte riktigt vad i hans prat som var den utlösande faktorn, men jag grät floder. Kanske var det hans lugna sätt att resonera som gjorde att jag blev ödmjuk och lycklig på något sätt...
Men tack ska du ha, vem du nu var, för att du tog dig tid att förklara. Det är inte lätt att vara på andra sidan av det hela heller, ska du veta. Jag tror att jag förstår dig lika lite som du förstår mig, men jag försöker.
Så tack.
No comments:
Post a Comment