Hjälp.
Det här terminen kommer att innebära så många tårar i och med alla känslor som medföljer. Det är definitivt inte en saklig kurs med massa fakta för mig, utan snarare ett nytt sätt att uttrycka känslor, ett nytt sätt att känna.
... Jag som redan känner för mycket. Jag som redan är till gränsen full av bultande känslor. Nu skall fler tolkningar av hjärtats mystik in i min kropp och brottas med övriga känslosvall som anarkistiskt försöker hävda sig som den sanna känslan.
Hjälp.
Jag utbildar mig för att kunna handskas med alla typer av känslor, men behöver själv tolka och bearbeta mina egna. Om nätterna ockuperas hjärnan av nya såväl som gamla tolkningar av känslor. Jag behöver terapi. Eller sömn?
Hjälp.
Jag tycker för mycket om människor. Jag känner för mycket.
Hur stängs jag av?
No comments:
Post a Comment