http://www.autismthemusical.com/
Jag såg just en dokumentär, tack vare tips från en vän till mig, Mira.
Jag har gråtandes tagit mig igenom den, och tårarna var inte smärtsamma, utan av kärlek.
Den handlar om en kvinna som har en son med autism, och hon startar ett teaterprojekt för barn med autism (och några har aspergers). Föräldrarna till barnen är inblandade i projektet, och under vissa repetitioner med utbildad personal, får föräldrarna tex sitta i "Föräldrarnas rum", vilket är ett avskilt rum, där de får en chans att prata med likasinnade, alltså de andra föräldrarna i projektet, få ut sin sorg och sin lycka och allt vad de bär på, utan att det behöver gå ut över barnen som istället lär sig nya saker i rummet bredvid. Barnen är otroligt väl omhändertagna, respekterade och inte särbehandlade. Alla är de olika, alla vill de framåt.
Jag ska inte berätta för mycket, för jag vill att alla skall se denna.
Har man en typisk bild av autism, så MÅSTE denna ses. Allt du hade för dig om denna neurologiska nedsättning kommer att ställas på tvären och ifrågasättas, och du kommer efter filmens 93 minuter att vara varm i kroppen och i hjärtat.
Om sju dagar får jag mitt studielån.
Då beställer jag DVDn.
Sedan skall den lånas ut till nära och kära tills den blir alldeles sliten.
No comments:
Post a Comment