Stackars blogg. Alldeles ensam och övergiven i nästan två månader. Tyvärr är det så i vuxenvärlden, man får då och då kompromissa bort sånt man helst av allt vill ägna sig åt. Men världen bär med sig så mycket gott att det känns rätt så okej ändå.
Sen sist har jag börjat arbeta för ett bemanningsföretag som har slussat runt mig kors och tvärs över stan som förskolevikarie. Vissa ställen har varit jättefina, andra... Not so much. Det behövs mer pengar och mer engagemang i Stockholms förskolor. Bra är däremot att det även finns varmt strukturerade ställen som kan fungera som en perfekt mall för hur alla förskolor bör drivas.
En sådan har jag nu fått anställning på som fast vikarie fram till 17 juni. Barnen mår bra och utvecklas eftersom pedagogerna faktiskt är väldigt pedagogiska. De är dessutom trevliga och varma mot både barn och kollegor. Miljön är god och utan värre stress. Alla trivs. Jag blir så glad.
I övrigt har jag skrivit klart en någorlunda b-uppsats i kursen om autism, aspergers och adhd. Hur jag ska presentera den har jag ingen aning om. Man kan lugnt säga att jobb och studier samtidigt har gjort mig ganska uppgiven och trött mellan varven. Jag har helt enkelt inte hunnit med i den utsträckning som man bör. Men jag har gjort mitt bästa och åker på måndag till Umeå för sista gången. Hoppas mina åhörare är beredda på ett kort, nervöst föredrag med mycket hjärta och alldeles för lite akademisk touch.
No comments:
Post a Comment